ångesten är min största fiende

Heej alla! Hoppas ni mår bra! Jag mår helt okej, det är lite upp och ner som vanligt. Igår hade jag en svacka, men på eftermiddagen/kvällen blev det bättre. Ångesten är fan min största fiende här i livet, och har nog alltid varit. Jag har haft ångest till och från den större delen av mitt liv, så länge jag kan minnas. När jag gick i 9:e klass var första gången som jag fick antidepressiva preparat utskrivet, och med åren har ångesten blivit värre. Jag kan ha ångest över ALLT möjligt. Det är nästan som att min hjärna aktivt letar efter något att ständigt ha ångest över. Något jag sa till mina föräldrar när jag var 14 år, bråket med lillasyrran när vi var barn, ångest inför framtiden, ångest inför döden, ångest inför att göra saker, social ångest, prestationsångest. Ja det finns nog inte mycket jag INTE har någon form av ångest över och det kan vara de allra minsta skitsakerna, men det spelar ingen roll. Det känns likadant oavsett. Vissa dagar är det såklart bättre, men den finns alltid där strax under ytan, ångesten.
 
När jag är mitt i det så äter den upp mej. Alla gånger jag känt att jag inte orkar mer, "vad är det för mening om man ändå ska känna så här?". Självhatet och känslan av att allt är meningslöst. Väldigt mörka tankar kommer med ångesten, och ibland är det svårt att bekämpa mina demoner och hjärnspöken. Men jag försöker tänka på att jag trots allt tagit mej igenom extremt jobbiga perioder av bland annat tungt missbruk, mobbing och utfrysning, ensamheten efter att ha flyttat till en helt ny stad 60 mil ifrån familj och vänner, stora svek i tidigare relationer, dagliga ångestattacker, och sorgen efter många vänner som gått bort. Så borde jag väl klara mej igenom det mesta. Det har ju som sagt varit mycket värre än det är idag, och idag har jag det ju väldigt bra, egentligen. Men vissa dagar är det är svårt att uppskatta allt man har här i livet när huvudet säger till dej att allt är meningslöst.
 
Jag har fortfarande inte hittat ett svar på hur man blir av med ångesten, och antagligen kommer den vara med mej livet ut. Men man hittar sina små sätt att hantera den och dämpa den för stunden.
 


C

Känner igen mig så väl i det du skriver, mår likadant :( Har du nånsin några fysiska symtom på ångesten, som till exempel yrsel? Det har jag, vilket är fruktansvärt jobbigt...

Nathalie

Jag lider också av ångest över precis allting. Det äter upp en ibland som du skriver, hemskt! Pratar du med någon? Kram <3

Jossan

Jag känner igen mig i det du skriver så mycket. Att ha ångest inför så mycket ”onödiga” saker är min vardag. Kan också få ångest inför precis allting. Ibland vet jag inte ens vad ångesten beror på. Sen kan min ångest också gå i perioder precis som du beskriver. Ibland bättre och ibland sämre. Just nu pluggar jag på universitet och det innebär väldigt oregelbundna veckor. Och ganska mycket plugg hemifrån vilket gör att jag sitter hemma när min sambo jobbar mycket i veckorna. Det får mig att må sämre av någon anledning? Min hjärna kan då arbeta ostört på högvarv när jag är själv hemma och jag känner mig dålig som bara suttit hemma en hel dag (även om jag kanske pluggat hela dagen). Jag kan verkligen bli så extremt trött på min hjärna, ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av min hjärna och sluta oroa mig för precis allt. Och jag tänker alltid ”katastroftankar” om allting. Om min mamma, pappa, pojkvän inte svarar i mobilen när jag ringer kan jag bli så extremt orolig och börjar direkt tänka att något hemskt har hänt. Då kan jag gå och ha ont i magen och ångest inför det ända tills den jag försökt nå hör av sig. Eller så ringer jag om och om igen tills någon äntligen svarar. Så tröttsamt. Något som jag märkt får mig att må bättre är dels att försöka ha rutiner i vardagen. Men speciellt promenader! Det är verkligen min räddning många gånger när jag mentalt är helt slut och ångesten tar över. Hur som helst ville jag bara säga att jag som sagt känner igen mig mycket i det du skriver, du är inte ensam <3 kämpa på!

Emma

Ta hand om dig❤️Du är en riktig kämpe❤️

Anonym

Lider av samma skit. Skithelvetesångest. Ofta känner nan sig så ensam men som man mprker nu är man inte ensam. Skulle dock önska att man var ensam, om jag kunde ta bort allas ångest hade jag gjort det. Fina människor, glöm inte att vi är starka. Fast det inte känns så alls.

Cenedra

Usch, vet precis vad du menar! Har själv ångest & får också ångest över typ allt! Ibland får jag ångest av ingenting haha.. Men brukar tänka som du gör att om jag tagit mig igenom allt som har hänt & tagit mig såhär långt så klarar jag mig igenom det som är jobbigt nu också!! Jag hoppas verkligen att din ångest ska bli bättre! Fortsätt kämpa!! Kram <3

Anonym

Känner igen mig så sjukt mycket!

Jag har haft en lång historia av riktigt dåligt psykiskt mående med mycket ångest, depressioner, social ångest och dålig självkänsla bland annat som resulterat i att jag fått typ alla olika mediciner som finns och till och med fått elbehandligar (obehaglig skit det där som jag tycker bör undvikas in i det sista även om det förmodligen räddade livet på mig när jag var som djupast nere.) Jag har ckså självmedicinerat vilket jag inte är stolt över idag men försöker komma ihåg att jag gjorde mitt bästa i en tuff situation där jag tyvärr inte visste bättre.

Till min poäng nu, jag har läst din blogg väldigt länge just för att jag tycker verkligen du verkar vara en så snäll, jordnära och väldigt äkta person till skillnad från många andra bloggare och influencers.Jag kommenterar i princip aldrig grejer för jag är rätt lat haha men nu ville jag verkligen dela med mig av vad som funkat i alla fall för mig angående ångest och att bara allmänt må piss.

Träning är toppen och att omge sig med snälla personer är också jätteviktigt (och att också komma ihåg att tänka snällt om sig själv!!!) men mitt bästa tips för att börja må bättre i livet är att lära sig mer om meditation och mindfulness. Det är helt allvarligt det enda jag provat som verkligen gjort en långvarig skillnad. Psykofarmaka och självmedicinering det håller inte i längden och skapar bara mer stress och ångest i kroppen i alla fall på mig. Jag lärt mig är att ångesten kan du inte bara "ta bort" eller trycka undan. Den är här oavsett du vill eller inte och den kommer förmodligen dyka upp igen. Det bästa att göra är att lära sig relatera till sin ångest annorlunda. Mitt liv är så mycket bättre och min ångest har minskat i både frekvens och styrka pga att jag började meditera för ett år sen och på så sätt lärde mig mer om hur jag istället för att kämpa emot ångesten kan ändra min relation till den och se på den annorlunda.

Att lära sig meditera/mindfulness kan vara lite svårt om man inte vet var man ska börja men det finns många appar som lär en. Den jag använder heter Headspace som är fucking bäst, väldigt tydlig och pedagogisk, inget flummigt. Det finns massa olika paket där man tränar på olika saker t ex anxiety, depression osv osv och det har förändrat hela min vardag. Meditation kan kännas just flummigt men headspace är verkligen inte det. Låter som att jag gör reklam haha men den har hjälpt mig så sjukt mycket så vill verkligen tipsa till andra som kämpar med sig själva!

Att läsa på mer om ångest, vad det är och varför det uppkommer är också jättebra och kan vara till hjälp!


Stor eoge för att du delar med dig av ett ämne som många inte vågar prata om! Du är inte ensam!!

Monica

Fina gulliga tjejen❤️❤️

Saga

GAD kanske är det du lider av? KBT hjälper, testa! jag själv har gått 9 gånger och det är stor skillnad.

ett annat tips är att du bör undvika alkohol i högsta grad även om det hjälper ångesten tillfällig, förvärras det i långa loppet.

läs boken "lyckofällan" - jättebra hjälp!

lycka till ❤

Emma

Du förklarade precis mina tankar! Det tar på en så jävla mycket, att man inte pallar med något. Jag har ångest hela tiden, det finns alltid i baktankar lixom. Vissa dagar är det mycket andra mindre. Det har funnits med hela livet. Men jag älskar hur du delar med dig. Tack så mycket, och vi kan kämpa tillsammans.
- Kram <3

Nicole

Att gå till psykolog tkr jag är det enda som verkligen hjälper. Man får helt andra perspektiv och förstår sin ångest bättre. Går du inte o pratar med någon? <3

Hanna Karlsson

Starkt att du delar med dig! Kram <3

Enja

Fina, underbara isabelle! Har länge haft känslan utan att under det där vackra skalet så döljer sig en väldigt ödmjuk, fin och högkänslig själ och nu när Jag läste detta inlägget då förstår Jag att känslan stämde helt. Man ser attdu har gått igenom my let smärta. Man känner igen en själ som liknar ens egna. Fick rysningar och nästan gråten i halsen när Jag läste då jag har ettväldigt liknande förflutet. Destruktiva beteende, destruktiva relationer, depressioner och ångest, blivit bränd mer än jag kan räkna. Och ett årigt missbruk blev resultatet. Är dock ren i 1 år i juni. Det jag vill få fram är att gud ger sina starkaste soldater mest börda, Men vi kommer ur det starkare än någonsin på andra sidan. Erfarenheterna du har med ger diger skjuts i förståelse utav livet o h det existentiella. Fortsätt kämpa och vara du. Hejar på dig!

Veronica

Ett stort tack ifrån mitt hjärta till dig för du delar med dig av ditt liv. Här är en till som känner igen sig i det du skriver. Ibland känner jag mig som den mest onormala personen i hela världen och eftersträva länge att bli normal och som alla andra.
Men insåg med kbt terapuet hjälp att alla har sina problem och de jag tror är normala kanske inte är det.
Nu är mitt mål att må bra, ta hand om mig och kämpa för att hålla min ångest demon i schack med strategier. Än en gång tack du fick mig att känna mig mindre ensam!
Ha en underbar dag!

Fanny

Har du googlat om ADD, kan ju vara något med det att göra? <3

Karina

Du är verkligen sååå intressant på ALLA sätt. Bland annat för just precis detta. Jag hoppas det kan hjälpa dig lite. Att du är väldigt mkt mer intressant person när du har dessa saker för dig och hur du skriver om det.



Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Stalker?

Din Kommentar: